Historik

Gillets historia

Text: Eric Björklund

Den kväll 1918, då ett antal ångermanlänningar träffades hemma hos filosofie doktor Erik Salvén, i Stockholm och födde tanken på att bilda ett gille för ångermanlänningar, skedde i en mörk tid.

I Västernorrlands Allehanda kunde man 1918 läsa att 600 ångermanlänningar hittils dött i spanska sjukan. Bara under november dog 220 personer i norra Ångermanland i den fruktansvärda epidemin. Tidningen skriver: ”Enbart i byn Furuhult, Säbrå, har sex unga fått sätta livet till i blomman av sin ålder.”

I vårt grannland Finland genomled man detta år ett fruktansvärt inbördeskrig.

Andra stora händelser det år Gillet grundlades var att första världskriget slutade, den ryska tsarfamiljen mördades och ångbåten Per Brahe gick under på Vättern. Nativiteten var lägre 1918 än på hundra år, men äntligen skedde ett genombrott för demokratin i Sverige. En författningsreform genomfördes och riksdagen fattade beslut om allmän och lika rösträtt.

Men nu tillbaka till mötet 1918 hemma hos Erik Salvén. Bland hans gäster fanns också fröken Dagmar Belfrage från Nyadal, senare gift Kugelberg, fröken Greta Fahlén från Nyland och kyrkoherdesonen, medicine studeranden Sven Nordling från Gudmundrå. Denna lilla grupp tog i december initiativet till en landskapsafton på Medicinska Föreningens lokal där man valde en stadgekommitté.

Tydligen grodde idén om ett gille under hela 1919, eftersom nästa steg blev en gillesafton på Skansens Högloft först i februari 1920. Då tillsattes en interimsstyrelse, som fungerade tills en ny gillesafton anordnades på Strand hotell den 7 december 1920. Fram till 1973 firade man därför 1920 som Ångermanlands Gilles startår, men sedan 1973 menar man att det är 1918 som är det rätta startåret – ett faktum som den nuvarande styrelsen inte föreslagit någon ändring av.

Som nämnt stiftades Ångermanlands Gille den 11 februari 1920 på Skansens Högloft. Då antogs stadgar med följande formulering av ändamålet med Gillet:

”Ångermanlands Gille är en sammanslutning av ångermanlänningar och har till uppgift att vidmakthålla och stärka känslan och intresset för hembygden.

För detta ändamål bör gillet anordna samkväm och aftnar med föredrag, sång, musik, utställningar med mera, samt uppehålla förbindelse med och ekonomiskt stödja Föreningen för norrländsk hembygdsforskning, speciellt dess kulturhistoriska museum. Styrelsen äger bestämma om anslag för detta ändamål.”

För medlemskap fordrades i första hand ångermanländsk börd. Giftermål och längre tids vistelse i Ångermanland kunde också leda till medlemskap liksom förtjänstfullt arbete till fromma för Ångermanland. Förslag till inval skulle komma från minst två medlemmar av gillet. Förslaget från dessa medlemmar skulle prövas av styrelsen.

Vid nästa Gillesafton 1920 valdes bankdirektör Helmer Stén till ordförande och följande fyra ledamöter: Erik Salvén, Mauritz Carlgren, Anna Fahlén och Werner Arnell. Gillet gjorde också ett uttalande om att det gamla nu rivna rådhuset i Härnösand måtte återuppbyggas uppe på Murberget och att den gamla platsen för rådhuset skulle få en värdig bebyggelse.

Gillesaftnarnas huvudpunkt under de första åren var antingen föredrag eller en uppläsning. Här ska ges exempel från de första fem åren:

1920: Ludvig Nordström höll föredrag om en ångermanländsk hembygdsbok av Olof Högberg och Maria Rieck-Müller.

1921: Doktor Walter Fervell presenterade ett manuskript av K P Leffler om småvisor i Ångermanland.

1922: Rektor Jean Berglund höll föredrag om Elias Sehlstedt och länsjägmästare Pelle Ödman sjöng Sehlstedtvisor till luta.

1923: Ludvig Nordström talade om ”Det gamla Härnösand”

1925: Doktor Erik Salvén talade om ”Vad Ångermanlands gamla kyrkor kunna berätta”.

En intressant tilldragelse vid gillesaftonen den 30 mars 1925 var meddelandet om att doktor Salvén som gåva överlämnat en gillekista för förvaring av Gilles handlingar. Den är en kopia av en gammal kista från Aspnäs, Säbrå. Målningarna är utförda av teckningsläraren Lars Ekbom i Härnösand. Denna kista är fortfarande i Gillets förvar.

Verksamhetsberättelserna för åren 1926-1929 är underskrivna av bankdirektör Simon Wigert som första namn. 1926 års första gillesafton utformades som en Ludvig Nordströmafton, då gillesmedlemmarna framförde en dramatisering av Lubbes ”Åskvädrets inflytande på ett äktenskap”. 1927 fortsatte gillesmedlemmarna att spela teater och framförde tidsbilder från 1840-talets Härnösand under titeln ”En afton hos Franzén”. Spelet var sammanställ av styrelseledamoten Nils H Qvist. En annan skådespelare ur styrelsen var Anna Schröder. Operasångerskan Göta Allard hade en viktig sångroll. Bland övriga medverkande kan nämnas Ingemar Carlgren, Gardar Sahlberg och Gunnar Huss.

1929 var det åter sång- och musikfest på Grand Hôtel. Göta Allard var med också den gången och Dagmar Sandström svarade för harpospelet. Kvällen till ära skulle männen bära smoking och damerna var klädda därefter.

Under de första åren på 20-talet stod dans på programmet för alla gilleaftnar. Det var således mycken glans runt sammankomsterna och redan 1920 fanns en artikel i Dagens Nyheter som kritiserade dansformerna. Artikelförfattaren frågade sig vad en svensk hembygdsförening har att göra med ”Bostons glidflykt och two-stepens lättjefulla samsteg. Det förekommer dryckeslag och kortspel på gillesaftnarna och sammankomsterna hålls i festsalar, där guldet skryter uppefter väggarna.”

Styrelseprotokollet för den 1 februari 1930 vittnar om kris. De senare årens fester hade visat vikande intresse och dålig tillslutning. Eftersom 1930 firades som jubileumsår enades styrelsen ändå om att 10-årsjubileet skulle firas i samband med årsmötet. Vid det tillfället valdes Mauritz Carlgren till ordförande.

Det dröjde ända till 1935 innan nästa föredragshållare framträdde i Gillet. Då var det kyrkoherde Georg Bergfors från Gideå som tillsammans med redaktören Hartvig Kusoffsky bidrog med minnen och historier om Ångermanlands folkkynne.

Under 30- 0ch 40-talet fortsatte Gillet att lämna stöd till det ångermanländska hembygdsarbetet. Styrelsen fattade sina beslut självständigt och oftast i full trohet mot stadgarna men begärde ibland bekräftande beslut vid Gillet sammankomster. Under dessa år lämnat Gillet bidrag med sammanlagt 3 200 kronor vilket i dagens penningvärde är närmare 100 000 kronor. Murberget fick merparten av bidragen – mer än 80 procent.

1944 träffades Ångermanlands Gille till årsmöte i Restaurang Gillets festvåning. Filosofie doktor Gardar Sahlberg, som länge och i olika sammanhang varit aktiv i styrelsen och i festliga sammanhang, valdes enhälligt till ny ordförande. Gardar Sahlberg är i dag mest ihågkommen för sina insatser i SF-Journalerna. Betydligt färre vet att det är han som skrivit texten till Lady och Lufsens kärlekssång i den disneyfilm som visas varje julafton i Sveriges Television.

Vid jubileumsfestligheterna 1945 medverkade bland andra Margareta Kjellberg och sjöng visor av Evert Taube. I fråga om dansen noteras att egentlig jitterbug inte förekom, fastän en del par sprattlade rätt så underligt.

1959 framställdes en trycksak med inbjudan till ångermanlänningar i Stockholm med omnejd. Trycksaken var bekostad av Norrlands Gille i Stockholm och innehöll uppmaningen att medverka till att återuppliva Ångermanlands Gille, vars verksamhet legat nere under 1950-talet.

Det fanns många kända namn under uppropet: Manfred Björkquist, Elof Ehnmark, Gunnar Hedlund, Anders Näslund, Rikard Sandler, Harald Wik och C J Östman.

Den 5 februari 1960 samlades ett 80-tal gamla och nya medlemmar som utsåg en interimsstyrelse med Harald Wik som sammankallande. Till ordförande utsågs redaktionschefen John-Bertil Vedin som ledde Gillets styrelse under hela 1960-talet. Vidare beslutades att inte längre stödja den norrländska hembygdsforskningen och Murberget i Härnösand.

Anslutningen till sammankomsterna under 1960-talet växlade mellan 100 och 50. Till årsmötet 1968 var dock antalet anmälningar så få, att årsmötet måste uppskjutas till september samma år - och då i samband med surströmmingsfest tillsammans med Hälsinge Gille.

John-Bertil Vedin hade velat avgå från ordförandeposten i samband med 50-årsjubileet men ombads kvarstå ytterligare ett år. Ingen ville ta över stafetten utom Einar Nordin som till sist åtog sig uppdraget. Han efterträddes 1979 av Albert Wedin. 1982 övertog Sven Z Sundin ordförandeskapet och 1986 var det dags för den första kvinnliga ordföranden då Agnes Sandin fattade ordförandeklubban. Hon efterträddes 1988 av John Wiklund som fungerade som ordförande fram till 1993 då en annan Wiklund tog över, nu med förnamnet Sven-Olle. De senaste årens ordföranden är Berith Westman och Eric Björklund.